Dawn of Fawn's

Ebba har 3 BIR, 3 BIG 3:a 4:a & BIG-R. Dickies har nu fått BIM från båda sina utställningar.

20 maj var jag på utställning igen, denna gången hade jag båda med mig. Hade jättetur men vädret, inte för varmt och inte kallt. Totalt var det 6 mopsar med i utställningen. Det blev lite småstressigt att visa upp två hundar, men så tur var är dom i olika klasser och av olika kön... Först ut var Dickies och han kom vidare, så under tiden skulle Ebba in. Sen var det Dickies tur igen. Men det gick jättebra! Det var väldigt roligt.

Domare: Åsa Andersson

Dickies kritik blev: 
"Maskulin hane med bra propotioner. Mycket vacker mask, välskuret huvud. Utmärkt nosparti och haka. Vackra öron och öron. Bra överlinje och svans. Bra vinklar och bröstkorg. Mycket fin päls med rastypiska tofflor. Rör sig utmärkt från alla håll."

Jättebra kritik! Dickies kom vidare och slog ut alla hanar. Han blev BIM! 

Ebbas kritik:
"Feminim tik med utmärkta proportioner. Vackert välskuret feminimt huvud. Bra ögon och öron. Bra haka. Bra ragg och svans. Bra vinklar. Bra bröst. Rör sig bra från alla håll. Vacker päls. Buklinjen störs lite av hängande juvrer."

Också väldigt kul att höra. Hennes juver har inte dragits tillbaka helt så förstår vad hon menar. Detta var Ebbas första utställning för i år. Hon blev då tvåa av tikarna. Domaren sa att hon hade lite svårt att bestämma sig vem av tikarna som skulle bli BIR. Det var samma tik som Dickies tävlade emot 1 maj. Det var ju kul att träffa henne igen. Tänk om Ebba hade gått vidare från den tiken också, då hade mina hundar tävlat mot varandra. Det hade ju vart nått...

Rolig dag hade vi och vilka fina hundar jag har! 
Nästa officiella utställning är i Borås 1 juli!

1 maj var jag i Jönköping med Dickies på hans första inofficiella utställning! Ebba fick stanna hemma. Han är så otroligt lugn när han är själv. Annars brukar det vara Ebba som får igång honom när man är ute. 
Folk kom fram och sa "Gud vilken lugn hund! Det måste vara skönt va?" Haha! Så duktig så.
Vi hade nummer 68 så vi var bland dem sista. Men vi hade tur med vädret så vi satt lugnt och stilla i gräset i solen och väntade. Sedan var det våran tur, allt gick jättebra. Men han blev lite nyfiken på mopstiken som gick bakom i ringen. Sen gillar han ju verkligen inte att öppna munnen och titta på tänderna, men det gick väl OK. 

Hans kritik blev:
"1 årig hane, bra bett, mörk vacker mask, mörka vackra ögon. Välformat huvud, väl ansatta öron, väl tillbakalagd skuldra. Bra förbröst. Tillräckligt bröstdjup för åldern. Tillräckligt vinklad bak, bra ansatt svans. Rör sig något trångt bak. Mycket väl fram och från sidan. Lovande."

Domaren som var Pia Fogelberg sa att hon hade otroligt svårt att dela ut första plats och andra plats. Hon ville ge BIR till oss båda! Det stod mellan Dickies och en 2,5 årig tik, dotter till Romeo Vom Ulmer Haus.
Men tillslut gav hon BIM till oss! Anledningen var för att tiken var lite mer utvecklad. Helt förstårligt med tanke på att Dickies bara är drygt 1 år. Annars var det jämt, tiken och Dickies hade samma "fel", hon rörde sig nog också lite trångt bak. 

Vi hade en jättetrevlig dag, bara jag och Dickies. Tur med vädret, och kul att domaren tyckte Dickies var lovande. Ja, hans pappa är ju SEUCH, svensk utställningschampion!
20 maj åker jag på nästa utställning med både Ebba och Dickies, sedan är vi klara för Borås 1 juli...

Söndagen den 29/4 var jag på uppfödarseminarium i Jönköping. Var framme 09:00 och höll på hela dagen fram till 17:00. De bjöd på fika och lunch. Det var 5 olika föreläsare som pratade om olika ämnen. Thomas Petersson från Time Out var där och avslutade dagen med sina roliga historier och skämt. Föreläsarna pratade bland annat om avel, parning, päls, hud, foder, allergier, sjukdomar m.m.
Helheten var bra och det var ett bra insiativ av Royal Canin att ha en sådan här dag för första gången i historien!

Irene Berglund, husdjursagronom, pratade mycket om avel och generationer. Henne gillade jag mest, hon sa väldigt vettiga saker om prioriteringar och kompromisser.
Citat: "En plattnosig hund som snorklar är inte normalt, men det är vanligt." Det är sant, plattnosade hundar är inte normalt utan det är något vi har skapat. Då återkommer jag till det Ib Ahlén, produkt och verksamhetsanalytiker från agria, sa om "sönderavlade" raser. Han pratade om agrias skadestatestik på olika raser. Han jämförde en Dodge De Bordeaux och alla andra raser tillsammans, vilka sjukdomar som var "speciellt" för den rasen. Men då menade han på att det var en dålig ras och att man inte skulle ha en sådan. Eller ett annat exempel som han tog upp var när han visade en bild på en mops, en hane, rynkig och jättefin i ansiktet. Då sa han: "Är den här hunden frisk?" Då hörde jag några som satt bakom mig sa "Usch!" när han visade bilden på mopsen. Dom tyckte helt enkelt synd om hunden för att han såg ut så. Ib Ahlén fortsatte.. "Nej, den här hunden är inte frisk. Den är skrynklig och har svårt att andas." Precis som att han drog alla mopsar över en kant.  
Han visade sedan en till bild på en King Charles Spaniel och frågade publiken samma sak. Hans svar var då: "Ja!"
Och en gång till, visade en bild på en hund i luften som var på väg att frånga en frisbee. "Den här hunden är frisk!" Och bytte sedan bild till en mastiff. Också den mastig och skrynklig och alldeles underbart fin. Satt så fint och tittade in i kameran, närbild på ansiktet. Han påstod att den var sjuk. Självklart att rasen har sina svagheter, t ex. ögon och hud, precis som Chow chowen har med hjärtsjukdomar. Men det är sådant man är medveten om, som man är BEREDD på!
Eller en Engelsk Bulldog med hängade ansikte och tungan utanför munnen... Japp, också sjuk. SJUK?! Tyckte det var så sjukt att han kunde stå där och säga sådär. Jag blev faktiskt riktigt arg. Men det verkade som att jag var den enda. De andra höll med honom. När han sedan visade upp statestik på sjukdomarna igen, var det som att han ville att man skulle välja en hund efter veterinärbesök. Om man vill ha en ras så får man ju vara beredd på dess sjukdomar som kan förekomma. Ja, det finns mopsar som är överdrivet flåsiga och extremt platta, men alla är verkligen inte sådana. Jag har två fullt friska mopsar som låter som vilken hund som helst, förutom när de sover. Men det är väl samma med människan?

En annan person som inte passade mig i smaken var Karin Löfquist, leg. veterinär. Hon pratade om reproduktion och artificiell insemination. Att ta spermier från en hanhund och sedan spruta in det i honan. Hur hon fryser in spermier i flera år för att sedan ta fram det till en passande hona. Eller bara för att en hona inte vill para sig med en speciell hane så var det bara att ta fram sprutan. Sjukt! Om en hund inte vill para sig så vill hon inte. Det är naturens gång. Man kan inte tvinga en stackars hund till sådant, då kommer det ju inte naturligt. Alla verkade possitiva till det hon sa, utom jag. Människan är väl ändå konstig ibland. Hur företag har startats för att tjäna pengar på detta. Tycker det är dumt. 

Jag vill ge en stor eloge till alla uppfödare där ute. Jag börjar nu få ett humm om hur det är att vara uppfödare.
Till alla er som tror att det är enkelt, eller som tror att det kan vara jobbigt ibland. Det är ingen dans på rosor. Jag hoppade rätt in i oturen. Men det är väl sånt alla får vara med om. Kanske började det så för mig för att verkligen förstå vad det innebär. Förhoppningsvis har det mesta hänt och det blir bättre nästa gång. 
Att städigt vara orolig hur allt kommer gå är väldigt jobbigt. Det tar på krafterna. Att man knappt får någon sömn och ständigt vara vaken flera timmar under natten och sedan hela dagen, så är det svårt att orka. Men man ger aldrig upp. Man kämpar och kämpar och gör allt för att valparna ska ha det bra. Man glömmer ta hand om sig själv. Man äter inte för att det viktigaste är att de får äta. Man ligger och vakar över dem så man är beredd ifall något händer. Man sover på en madrass på golvet brevid lådan för att ha stenkoll. Hur blixtstilla man ligger för att valpen ska fortsätta ligga och äta när den äntligen gör det. Armarna domnar bort när man ligger med halva kroppen i valplådan. Allt för att man vill att de ska ligga skönt och fortsätta äta.
Paniksamtal till veterinärer, med ångest och oro. Är det inte det ena så är det de andra.

Ebba fick sina valpar den 6 mars. Men det var bara en som kom ut levande. Paniken som uppstår när man märker att dem inte rör på sig, ena efter den andra. Efter en rejäl panikkänsla och stark vilja, både från mig och valpen, lyckades jag få igång andningen på den fjärde födda valpen. Det blev en stressig och orolig resa akut till djursjukhuset i hopp om att fort få ut den sista levande. Med en saftig räkning som inte täckte försäkringen, åkte vi därifrån med två små överlevare. Och en frisk Ebba. Detta är en dag jag aldrig glömmer.

Idag är de 11 dagar gamla. Deras hälsa har gått upp och ner. Just nu idag, har det lugnat sig igen. En av valparna har öppnat sitt ena öga idag. Jag börjar se, precis som valpen, lite ljus i framtiden. Nu hoppas jag verkligen att allt ska gå bra. Helt otroligt att de små liven kan betyda så mycket. Det har varit många tårar och jag vet att det väntar många skratt. Lyckan som kommer komma när de har vuxit upp och man ser att man har lyckats. Jag har lärt mig så otroligt mycket, och det är bra. Nu vet jag vad det handlar om.

Idag har vi varit på Djursjukhuset och tagit en röntgenbild på "lilla" Ebba. Hon var så duktig så. Var lite läskigt att ligga på sidan på bordet men det gick jättebra. Och hur många valpar var det då... Jo! Exakt de jag gissade på. 5 valpar! Jättekul! Och det syns så tydligt på bilden. Fem små skallar och ryggrader. Nu är hon riktigt rund om magen. När vi var där hörde vi en som sa "Gud vilken tjock mops!" Haha. Ja, en liten tjockis är hon. Får bära henne upp från trappen och lufta upp henne i sängen.

Nu ska jag bädda och fixa valplådan!

Röntgen gjorde vi i dag 53 i Jönköping, kostade 790 kronor.

Ebba är nu i vecka 5+3, eller i dag 39. Det har börjat synas på magen på henne!
På måndag ska vi till Jönköping och göra en röntgen och förhoppningsvis se hur många valpar det kan finnas!
Spännande!

Jag har skaffat mig en sida till min kennel!
Det är en "så-länge-sida" tills jag har skaffat mig ett domän och kommit igång lite mer. 

Kolla in här: http://www.dawnoffawn.n.nu/


Det har nu gått 26 dagar sedan vi parade Ebba. Mycket tyder på att hon är dräktig! Här är några tecken man kan kolla. 

• Viss vulvasvullnad kvarstå efter löpet
  Ja lite i alla fall.

• Hanhundar är intresserade 
  Oh ja! Dickies är intresserad. Han går och luktar henne i baken när vi är ute och går t.ex.

• Tiken är illamående i 3:e och /eller 5:e veckan efter parning
  Ännu har jag inte märkt någon på henne. Men hon är ju bara i v. 3 +4.
  
  
• Klar , lite seg flytning från ungefär 5:e veckan.
  Kom faktiskt redan i 3:e veckan, väldigt tidigt! Har det fortfarande.

• Spen- och juverförstoring från 5:e veckan
  Inte än, men en viss rodnad finns.

• Bukförstoring från 5:e veckan

• Fosterröelser kan ses och kännas från 7:e veckan
  
  Gud vad jag längtar!

Nu är det klart!
Första parningen gjorde vi 6:e och 8:e januari, mellan Chiquititas Joker och min Ebba. Nu är det bara vänta och hoppas att det blir några bebisar. 
Beräknat den 7 mars. Hoppas hoppas hoppas! :)

Vi hade det mycket trevligt när Mats och Marianne var på besök hos oss dom här dagarna. Efter söndagens lyckade parning bjöd vi på mumsig lasange och tackade så hemsk mycket för allt. Jättekul :)

Lite fina bilder på dom söta!


Jonas och Siri i stugan i Hökensås Semesterby


Jonas och Dickies

Joker redo för parning..


Lessna hundar fick titta på.. :)


Joker, hemma hos oss i Tidaholm


Dickies och sin morbror!


Dickies och Joker :)


Dickies 


Uppställd Joker


Fin fina Dickies

Nu har Ebba äntligen börjat löpa. Hon är inne på sin 10:e dag idag. Dickies springer efter henne hela tiden och Ebba vänder rumpan till honom å gnäller... ;) Men hon har ju sitt skydd på sig så han lyckas inte. Sen får dom vara i olika rum, och gå ut på trädgården i omgångar. 
På torsdag kommer Chiquititas Joker, då ska vi ta första parningen. Gud vad jag längtar!! :)

Ja, när man väntar på något tar det alltid extra tid. Jag väntar fortfarande på att Ebba ska börja löpa. Det var mer än 6 månader sedan, snart 7. Jag kollar varje dag om det har kommit, men ikke! :) 
Det ska bli så spännande!


Ebba sommaren 2010 :)

Första snön har kommit! Den låg på marken igår, och i morse när vi gick upp var det mer. Ebba älskar snö! Hon blir helt tokig när hon är ute. Detta är ju Dickies första snö. Så jag var tvungen att filma när vi gick utanför dörren första gången. Han kollade lite konstigt och undrade vad det var som var så vitt på marken. Skakade av sig snön gjorde han mycket också. Men han tyckte det var kul! Han hakade väl på Ebba som redan hade snö i hela ansiktet. 

Idag har vi varit ute och lekt i snön också. Tog med mig kameran, men det var så kallt om fingrarna så det blev inte så bra bilder. Måste ta med mig min systemkamera ut och ta riktigt fina snöbilder på dem. :) 





Dickies till vänster och Ebba till höger

Måste ju lägga upp lite bilder från det fina besöket vi hade (jag ska bli bättre på att uppdatera..)
Det var den 19 september som Mats och Marianne från Chiquititas Kennel var här och hälsade på!
Jätte trevligt hade vi. Dickies fick träffa sin familj igen :) Alla 5 mopsar fick springa lösa och leka på trädgården. Dickies var busig som vanligt med sina damptyck han får.. Pratade igenom allt och fick goda råd och bjöd på fika.